Det var ett jävla liv!
Alltså Hultsfred 09 i mitt hjärta! Helt galet! Galet roliga människor, galet mycket alkohol, galet lite sömn, galet mycket skräp och galet underbart!!
Det finns mycket att berätta och allt är fanimej positivt! Gött som fan!
- Wars Linnerbäck; Jag och Lovisa var på topp, speciellt alkoholmässigt. Vi skulle se Lars Winnerbäck och visste inte alls vilken scen han skulle spela på och går förbi Pampas där det står W L med stora bokstäver. På dagen hade det råkats säga Sovisa Landström - och då när vi såg W L drog vi direkt paralellen. Så jävla klockrent. Just då verkade det så jävla logiskt! Haha. Fan vad vi skrattade åt det, fan vad våra grannar skrattade åt det. Men det visade sig att W L stod för White Lies och inte Wars Linnerbäck..synd.
- Våra grannar; Indianerna från Stockholm. Så jävla roliga människor. Mina fördomar om att alla stockholmare är drygarslen suddades ut totalt. Så otroligt sköna var dom. Och dom hade många roliga lekar och roliga uttryck. T.ex. Det var ett jävla liv! Som vi gick runt och skrek, jag laddar ner filmen nu. Sara sa att man egentligen inte kunde gå runt och säga det om man inte sett filmen. Så jag tänkte se den...
- Diana från Kalmar; Hon är fan min idol. Hon höll oss uppe en hel natt. Småländska är en stört rolig dialekt, det fick vi smakprov på. Hon hade allt, hon bjöd på allt, framförallt sig själv. Jag har nog aldrig skrattat så mycket i hela mitt liv. Jag tror jag skrattade konstant mellan 3 på natten till kl 9 på morgonen när jag gick och la mig. Det bästa var när hon chockat frågade: "Har ni ett Rinkeby i Sthlm också?!" Hahaha.
- Musiken; Vi var ju liksom där för den. The Killers, Dead by April och Lars Winnerbäck var så stört jävla bra. Lars är alltid bra, ingen tvekan om den saken. The Killers var så stört jävla bra. Det var bland det bästa jag någonsin sett. Jag vill se dom igen och igen och igen. Så bra var dom. Dead by April var också bra, deras album är så stört bra. De hade kanske inte världens bästa scenshow men det dög. Jag är nöjd.
Vi såg massa andra band också, jag är nöjd med alla konserter jag såg. Kings Of Leon var iofs en besvikelse rent konsertmässigt men dom är fortfarande sjysta att lyssna på. Och Thåström var en soft avslutning på det hela.
- Ölspel med fotboll; Vi hade ingen kortlek, men en uppblåsbar fotobll hade vi allt! Matilda kom på den briljanta idén att kasta den mellan oss när vi satt i våra nyinköpta brassestolar. Det uppbringade många skratt och många klunkar alkohol. Det var jävligt tjilllz!
- Köerna; Festivalen har inneburit mycket köande. Men köande blir vad man gör det till helt enkelt. Men vi hade iaf en stol när vi köade till systemet, det var jävligt smidigt!
- Ciderplattorna; Jag och Lovisa byggde muskler när vi kånkade på varsin platta med cider och öl. Det var typ det jobbigaste jag gjort i hela mitt liv och vägen till målet har aldrig känts så lång. Men till slut kom vi fram till tälten och en cider har aldrig varit så god tror jag. Så det var ju lätt värt det..
- Vattentoaletterna; Att stödja rädda barnen och betala lite mer på biljetten och få gratis vattentoalett var en life-saver. För att gå på bajamaja på morgonen var mer än jag hade klarat av. Oavsett om jag inte känner mig bakis när jag vaknar när jag druckit alkohol kvällen/natten innan så känns det alltid som att jag har lätt för att spy sådär på morgonkvisten. Så att kunna gå på vattentoalett på morgonen var guld värt. Så värt det.
Okej, det finns sjukt mer bra saker att berätta om Hultan men jag tror ändå det får räcka nu. Och min medbloggare var ju där, så hon vet ju ändå allt.
Men jag tror det är ganska underförstått att det har varit sjukt bra. Och det känns som att jag inte är klar med festivalandet, trots min ålder.
I övrigt gick jag och la mig kl 20 igår kväll och somnade direkt. Jag kände mig död imorse när jag vaknade men det hade gått över lagom till brevbärarturen. Jag har chillat runt i badtofflor hela dagen och fick sluta 2 timmar tidigare för att det inte fanns någon post kvar. Lyxigt värre!
Jag ska nog snart gå och lägga mig så att jag kommer ikapp med sömnen snart. Det kör vi på!
/ En jävligt nöjd Amanda
Det finns mycket att berätta och allt är fanimej positivt! Gött som fan!
- Wars Linnerbäck; Jag och Lovisa var på topp, speciellt alkoholmässigt. Vi skulle se Lars Winnerbäck och visste inte alls vilken scen han skulle spela på och går förbi Pampas där det står W L med stora bokstäver. På dagen hade det råkats säga Sovisa Landström - och då när vi såg W L drog vi direkt paralellen. Så jävla klockrent. Just då verkade det så jävla logiskt! Haha. Fan vad vi skrattade åt det, fan vad våra grannar skrattade åt det. Men det visade sig att W L stod för White Lies och inte Wars Linnerbäck..synd.
- Våra grannar; Indianerna från Stockholm. Så jävla roliga människor. Mina fördomar om att alla stockholmare är drygarslen suddades ut totalt. Så otroligt sköna var dom. Och dom hade många roliga lekar och roliga uttryck. T.ex. Det var ett jävla liv! Som vi gick runt och skrek, jag laddar ner filmen nu. Sara sa att man egentligen inte kunde gå runt och säga det om man inte sett filmen. Så jag tänkte se den...
- Diana från Kalmar; Hon är fan min idol. Hon höll oss uppe en hel natt. Småländska är en stört rolig dialekt, det fick vi smakprov på. Hon hade allt, hon bjöd på allt, framförallt sig själv. Jag har nog aldrig skrattat så mycket i hela mitt liv. Jag tror jag skrattade konstant mellan 3 på natten till kl 9 på morgonen när jag gick och la mig. Det bästa var när hon chockat frågade: "Har ni ett Rinkeby i Sthlm också?!" Hahaha.
- Musiken; Vi var ju liksom där för den. The Killers, Dead by April och Lars Winnerbäck var så stört jävla bra. Lars är alltid bra, ingen tvekan om den saken. The Killers var så stört jävla bra. Det var bland det bästa jag någonsin sett. Jag vill se dom igen och igen och igen. Så bra var dom. Dead by April var också bra, deras album är så stört bra. De hade kanske inte världens bästa scenshow men det dög. Jag är nöjd.
Vi såg massa andra band också, jag är nöjd med alla konserter jag såg. Kings Of Leon var iofs en besvikelse rent konsertmässigt men dom är fortfarande sjysta att lyssna på. Och Thåström var en soft avslutning på det hela.
- Ölspel med fotboll; Vi hade ingen kortlek, men en uppblåsbar fotobll hade vi allt! Matilda kom på den briljanta idén att kasta den mellan oss när vi satt i våra nyinköpta brassestolar. Det uppbringade många skratt och många klunkar alkohol. Det var jävligt tjilllz!
- Köerna; Festivalen har inneburit mycket köande. Men köande blir vad man gör det till helt enkelt. Men vi hade iaf en stol när vi köade till systemet, det var jävligt smidigt!
- Ciderplattorna; Jag och Lovisa byggde muskler när vi kånkade på varsin platta med cider och öl. Det var typ det jobbigaste jag gjort i hela mitt liv och vägen till målet har aldrig känts så lång. Men till slut kom vi fram till tälten och en cider har aldrig varit så god tror jag. Så det var ju lätt värt det..
- Vattentoaletterna; Att stödja rädda barnen och betala lite mer på biljetten och få gratis vattentoalett var en life-saver. För att gå på bajamaja på morgonen var mer än jag hade klarat av. Oavsett om jag inte känner mig bakis när jag vaknar när jag druckit alkohol kvällen/natten innan så känns det alltid som att jag har lätt för att spy sådär på morgonkvisten. Så att kunna gå på vattentoalett på morgonen var guld värt. Så värt det.
Okej, det finns sjukt mer bra saker att berätta om Hultan men jag tror ändå det får räcka nu. Och min medbloggare var ju där, så hon vet ju ändå allt.
Men jag tror det är ganska underförstått att det har varit sjukt bra. Och det känns som att jag inte är klar med festivalandet, trots min ålder.
I övrigt gick jag och la mig kl 20 igår kväll och somnade direkt. Jag kände mig död imorse när jag vaknade men det hade gått över lagom till brevbärarturen. Jag har chillat runt i badtofflor hela dagen och fick sluta 2 timmar tidigare för att det inte fanns någon post kvar. Lyxigt värre!
Jag ska nog snart gå och lägga mig så att jag kommer ikapp med sömnen snart. Det kör vi på!
/ En jävligt nöjd Amanda
Kommentarer
Trackback
