Jag är en vampyr

Så, igår var det Twilight och tacos hemma hos Andréa. I omvänd ordning. Det var trevligt, fast jag var så sjukt trött. Mest på grund av att jag i ilfart cyklat hem från jobbet, bytt om och ätit mellanmål på fem minuter, efter det tagit bilen till Markaspåret, där jag sprang fem kilometer så snabbt jag kunde, och sedan stressat hem igen för att duscha och på nytt göra mig i ordning på fem röda. Shit alltså, jag kunde ha fått en hjärtattack av allt kutande fram och tillbaka. Under cykelturen till Andréa tog jag det lugnt dock, då orkade jag inte stressa längre och det började kännas i benen av löpningen. Men jag är ändå väldigt nöjd över att jag orkade fem kilometer med en tid som faktiskt inte var så dålig, inte med tanke på att jag inte tränat något annat än korpen på åtta månader... Dock satsar jag på att förbättra den med typ fyra minuter. Det är mitt mål i alla fall och det borde ju gå om jag tränar eftersom tiden jag fick igår bara är ren grundkondition. Optimistisk nu!

Jag fascineras ändå av Twilight. Jag kan inte hänga med i hypen, jag kom efter från början där, men jag håller med om att karaktärerna har en sjuk dragningskraft och man kan inte låta bli att dregla litegrann över Edward Cullen. Även om det tar emot på grund av att alla andra också gör det. Robert Pattinson däremot är ju fullkomligt ointressant, det är liksom bara vampyrgrejen som lockar. Det är för att man vill vara en sådan själv. Det skulle vara så häftigt. Markus Krunegård har fattat grejen. En sak som är bra med Twilight är också att den inte känns så fantasy-aktig, det är mycket svårare att ta till sig fantasy eftersom man inte kan känna igen sig. I Twilight känner man ändå igen sig i mycket, det finns tillräckligt många regler för att det ska bli realistiskt, dock inte så många att det blir platt och alldeles för vanligt. Det är en bra balans. Jag skulle ha varit nöjd om jag gjort den filmen. Nu känner jag att jag måste läsa böckerna för att få ut mer av historien, jag menar tänk om den är som Harry Potter, böckerna kanske ger en helt annan dimension till historien. Fast filmen håller i och för sig från början högre klass än de ruttna HP-filmerna, det är svårt att lyckas vara sämre än dem.

Nu till en annan bra grej: Spotify! Jag har upptäckt så mycket musik genom det programmet, det är en smart idé. Jag blir förvisso lite ledsen ibland när jag inte kan lägga in låtarna på min iPod men så kan det vara. Jag skulle vilja ha en sådan där minidator jag kan ta med överallt. Fatta fränt. Jag kanske köper en sån när jag får min fina skatteåterbäring, undrar hur dyra de är? Äsch, jag är så rik nu så. Det är det bästa med mitt extremt tuffa arbetarliv, alla pengar som rullar in. Nice!

Lovi$a

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0