Always look on the bright side of life
Jag har spelat FIFA så många gånger i så många timmar så jag vill knappt se spelet.
Jag har kollat på The Holiday 7 gånger på 3 dagar (Den är iofs galet bra, så jag klagar inte så mycket på det)
Jag har inte kunnat pärla för plattorna tog slut, och vissa färger.
Jag har inte lärt mig gilla Zlatan trots att jag har läst mer än halva boken.
Jag har lärt mig den dagliga TV-tablån utantill.
Jag har nästan lärt mig att förstå iTunes, men ogillar det fortfarande starkt.
Jag har även blivit beroende av spelen som finns på iPoden.
Men tro nu inte för Guds skull att det är negativt det här. Det är så förbannat skönt att slippa springa i trappor. Och jag får ju ändå 80% av lönen för att vara sjuk. 80% av lönen för att sova så länge jag vill. 80% av lönen för att spela FIFA tills fingrarna blöder. Najzz! Jävligt tjilllz också.
Det bästa som har hänt på hela den här veckan var idag när jag fick åka till Panduro och fylla på förrådet med pärlor och plattor. Woho, äntligen något att göra. Så det har jag spenderat med kvällen med.
Jag har även köpt ramar - pärlor är en konstform. En konstform som jag ska fylla huset med. Gärna andras hus också. =)
Jag ska vara hemma från jobbet imorgon också, men tänker att jag ändå aktiverar mig lite mer imorgon.
- Vi måste fixa klart presenter till Michelle
- Jag ska laga lunch till mig och min mor (kan bli intressant)
- Förhoppningsvis träffa Lovisa, som kommer hem från fjället någon gång (jag har faktiskt ingen aning om när).
- Måla en ram ska jag göra också.
Hur ska jag hinna med allt? ;)
/ A
What goes around comes around
I söndags var det Trasmattans dag, igår var det sjusovardagen - hur ska man hinna med att fira allt?
Och är det inte ironiskt att jag, under sjusovardagens 24 timmar sov sammanlagt 35 minuter? Exakt. Jag kunde inte somna natten till måndagen. Jag tog till alla medel; läsa, kolla på film, spela mobilspel, lyssna på musik - allt. 05.55 somnade jag, 06.30 ringde väckarklockan. Då kändes det inte så jobbigt.
Det var lagom till turen det kändes jobbigt. Jag ville bara sova - hela min kropp var inställd på det. Men nej, jag skulle ju springa i trappor. Så jag sprang 86 trappuppgångar med 35 minuters sömn i kroppen, hostattacker och förkylning. Jag ville mest dö. Men jag klarade det, keep up the good work liksom.
Alltså när man är sådär trött känns det som när man är onykter. Ungefär precis samma känsla. Jag var vinglig som fan, jag vet inte hur många trappräcken jag gick in i. Och hur mycket fel jag la, det vet bara gudarna...(eller dom som bor i baronbacken)
Efter jobbet träffade jag Tove på staden för att hitta presenter till Michelle, det gick relativt bra. Men vi är nog inte helt klara med det.
När jag kom hem dog jag. Men jag somnade inte. Jag pärlade klart det jag nämnde i förra inlägget. Så sjukt snyggt!
Idag har jag varit hemma från jobbet. Någon gång måste jag ju bli frisk - och jag går 59 den här veckan, så det skapar inga problem på jobbet.
Så jag har inte gjort så mycket - mest kurerat mig.
Haha, jag kollar på Big Brother 2003. Sjukt bra underhållning - på högsta nivå! Det är Linda Rosings år, galet bra! ;)
Tjarrå!
I sjukdomens tecken..
Efter att jag betalat räkningar och hyra i fredags så var jag så nöjd att jag bestämde mig för att införskaffa en ipod classic 120 gb. Det kan vara det absolut bästa jag någonsin köpt, den är så sjukt najs. Jag har iofs alltid varit mot ipod överhuvudtaget, mest bara för att man måste använda iTunes, ett program som jag aldrig förstått mig på, jag gör det inte nu heller. Jag har svurit över det flertalet gånger både igår och idag. Om jag inte kommer underfund med det under veckan ska jag tvinga L att lära mig allt hon kan på fredag. Hon kommer inte undan. Dock var en iPod den enda utvägen, för jag vill ha stort utrymme och då finns det bara iPod. Men som sagt, älskar maskinen - hatar programmet.
Annars har helgen, som de senaste fyra veckorna, gått i sjukdomens tecken. Jag försöker att ta det lugnt, men jag blir lättare rastlös när jag är tvingad att ta det lugnt. Konstig grej.
Men jag har pärlat väldigt mycket. Jag håller på med världens snyggaste pärlplatta. Motivet? Hemligt än så länge, men den som lever får se. Dock måste jag införskaffa mer pärlor och plattor.
Frida hade 20årsfest igår, i en studentkorridor i Tybble. Det var halv klassfest blandat med annat okänt folk. Det var trevligt, hon blev glad över presenterna. Jag blev dock inte så långvarig. För jag hade feber, eller det kändes som feber. Inte så skönt. Så jag åkte hem och sov istället, väldigt skönt.
Jag läser Zlatan är Zlatan. Jag blir inte klok på den karln. Jag hoppas att jag är lite klokare om 200 sidor.
Sömn nu. 20 arbetsdagar kvar, hey ho lets go!
/ A
Kung på golfbanan och absolut ingen tur i oturen..
Vi började med att spela minigolf, jag var kungen. Jag vann överlägset på 57 poäng och var nöjd med min insats. Förra året när vi spelade där fick jag nästan 100 slag. Det gäller att ha tur när man spelar golf tror jag. Anton sa att han trodde det berodde på mina solglasögon. När han hade sagt det vägrade jag att ta av mig dom trots att solen inte kunde täckas av fler moln.
Jag försökte lära Anton att stå rätt när han puttade, det gick väl sådär. Han blev mest sur över att det ändå inte gick. Och så blev han alltid sur när de andra fick färre slag än honom på en bana. När jag slog i bollen på andra slaget hittade han på hejaramsor. Jävlar vad jag älskar den ungen!
Sen åkte vi till Marieberg. När man bor i Frövi är Marieberg tydligen en stor grej, jag tycker mest att det nuförtiden är en dålig kopia av ett köpcentrum i Sthlm. Men jag kände att jag ville spendera mer tid med släkten så jag följde med dit, och Antons hundögon går inte att motstå.
Men vi åt på McDonalds, sprang runt i leksaksaffären, jag köpte ett pärlset på Panduro (ett sånt med ett datorprogram där man kan lägga in foton så att man kan pärla vad man vill, gött). Sen skulle vi leta kläder till Anton, dom ska på bröllop, hans morfar och farmor ska gifta sig (släkten är värst liksom). Helena såg en rosa skjorta som hon tyckte han skulle ha, han vägrade, sen sa jag att den faktiskt var väldigt fin. Då slängde han på sig den och sa att han absolut skulle ha den. (Y)
Idag har jag insett att 23 juli absolut är min alldeles egna otursdag. Helt galet, jag har tappat post i mängder, jag har slagit mig i moppen, jag har gått in i en stolpe, jag vann inte ens 25:- på en dubbeltriss och jag har tappat ett glas i golvet.
Egentligen borde det vara en bra dag, för det är min systers bröllopsdag. Men sen tre år tillbaka kan man inte påstå att just den här dagen har varit bra. Förra året hade jag också massa otur (jag läste min dagbok). För två år sen mådde jag inte alls bra den här dagen. För tre år sen blev jag tillsammans med Kim den här dagen. Ja, du förstår.
Men det hade ju faktiskt kunnat vara värre. Det positiva är att jag inte alls mått dåligt över den här dagen som jag gjorde för två år sen. Åh vad jag har släppt det. Nu är det bara en ren otursdag, jag ska för all framtid alltid stänga in mig det här datumet.
Men förutom oturen har det varit en bra dag. Jag har hängt med Andréa och Verran, vi gick på stan för att leta present till Frida. (Once again är jag med och köper presenten). Men jag ska sluta klaga på det, det innebär ju uppenbarligen att jag har många vänner. Bra sådana dessutom.
Vi köpte massa roliga saker och jag köpte Sänka skepp till mig själv. Jag älskar det spelet, jag har det i mobilen och spelar det läskigt ofta. Jag vann över Andréa, en strategisk seger må jag säga. Sen spelade vi Yatsi, där vann jag iofs inte - men jag har aldrig haft tur med tärningar. Oväntat om jag haft det idag liksom.
Just det, en till sak. Jag har läst Magdalena Graafs bok. Den rekommenderas verkligen till alla. Jag har alltid trott att hon bara är en uppblåst bimbo som inte har behövt kämpa alls. Oj, så fel man kan ha. Det är när man läser en sån bok som man inser att ingeting är omöjligt oavsett hur jävlig situationen än är.
Och jag blir så jävla förbannad på landet Sverige. Det finns fanimej ingen medkänsla, död åt äckliga kontorsråttor som är för lata för att orka hjälpa folk.
Nu ska jag sova, och imorn är det återigen Freeeeeeeeedag!
/ A
PS. Gå in på www.backstreetboys.com och lyssna på deras nya singel. Smokin hot! Inte lika bra som deras bästa låtar men helt okej.
Minnesluckor? Oh ja
Men fan, jag har aldrig haft någon som helst ångest efter någon fest, möjligtvis precis när jag vaknat dagen efter, men det är väldigt övergående. Saker händer (vilket oftast är alkoholens fel), men så länge jag inte skadar eller sårar någon i min omgivning så har jag inte ångest. No Way. Hårt men sant.
Och ja, jag håller med Lovisa om att jag det verkligen skulle vara intressant att se vad som händer på en fest där vi kör järnet. För i lördags tog vi ju det lugnt..haha.
Annars rullar vardagslunken på som vanligt. Jag jobbar sex timmar, jag kommer hem och läser, sover och kollar på TV. Det är en ganska lugn och skön tillvaro i sig och sjukdomen kräver det. Jag dricker hostmedicin och låtsas att det är gott. Mest för att mina föräldrar inte ska tjata. Dom tror att jag kommer trilla av pinn pga min hosta. Men det krävs mer än lite hosta för att få mig på fall.
Imorn ska jag äntligen få träffa Anton, det var typ ett halvår sen sist. Jag måste bli en bättre moster. Underbarare unge får man fanimej leta efter. Thats for sure.
/ Sjukdomen själv
"Så hamna' vi på fyllefest igen, hej skål!"
Alltså vi var ute och hjulade på refugen, hade spökvandring på vinden, kollade på grannens videos när han åkte wakeboard, låg i en böghög på gräsmattan och sedan i sängen. Hade rådgivning i telefon och skickade fel sms, sjöng sånger, körde "jag har aldrig" - den ocensurerade versionen, rökte vattenpipa och visade extremt många kärleksförklaringar. Skjutsades hem klockan halv fyra på en cykel i rasande fart, fick punktering och ramlade slutligen i säng. Vaknade upp extremt bakfulla med halsar torra som sandpapper. Och vi tog det lugnt. Jag skulle vilja delta i en fest snart då vi kör järnet, vad kommer hända då liksom? Det tål verkligen att undersökas. På ett sätt är jag nöjd. På ett annat är jag smått oroad.
Harry Potter var betydligt bättre än jag trodde, men jag vidhåller att filmerna inte är någonting utan böckerna, jag skulle då inte förstått den fantastiska storyn om jag inte läst boken innan. Dock gjorde skådespelarna en bättre insats denna gång och jag imponerades av han som spelar Malfoy, han var grym! Jag håller med om flytande flax-grejen, JAG skulle alltid vilja vara som Harry när han tagit det. Liquid luck is the shit. Lite den känslan vi eftersträvar här skulle jag vilja säga.
En helt vanlig måndag
Idag fick jag jobba ända fram till sluttid, otippat. Men helt okej, jag chillar runt på moppen i 2 timmar och mosar eftersändningar i typ 3 timmar. Inte så jätteroligt men ganska soft. Att göra eftersändningar i villaområden är den största utmaningen må jag säga. Det är väldigt många som har lagring. Och det tar kanske 20 minuter att göra själva eftersändningarna men det tar dubbelt så lång tid att få ordning på lagringarna, galet. Vi borde få mer betalt på somrarna endast med tanke på alla lagringar som ska hållas koll på.
Något jag finner intressant är att under tiden som jag gör eftersändningar på ett helt distrikt (ca 4-5 pelare) så finns det annat folk som gör en pelare. Antingen gör jag fel eller så är de andra bara sjukligt sega. Och jag vet att jag inte gör fel.
Annars har jag kommit in i en läsperiod. Jag hamnar i sådana ibland. Men det känns som att det är mycket mer givande att läsa än att slötitta på TV som jag väldigt ofta annars gör.
Men jag läste ut Snabba cash igår och har läst halva Aldrig fucka upp idag. Galet bra böcker, verkligen läsvärda. Sen ska jag läsa Zlatan är Zlatan och Magdalena Graafs bok.
Det värsta med att läsa när man är såhär läskigt trött som jag är, är att man somnar, väldigt lätt. Men det är egentligen ett ganska sjyst upplägg, läsa 1 timme - powernap 20 minuter.
/ A
Fylleslaget
Det blev inte mycket till strejkande här inte. Men att strejka är överskattat, i alla fall i sammanhang som dessa.
Gårdagens fest var i alla fall galet bra! Egentligen är fest fel ord på det hela, fylleslag är faktiskt mer passande. Så fort alkoholen åker fram på H K A 39 så blir det kalasfylla, big time. Men jag gillart. Min ursprungliga plan var ju faktiskt att ta det lugnt och findricka så att säga. Men det gick inte så bra. Men det skiter jag faktiskt i. Jag hade stört roligt.
Min och Lovisas tipspromenad blev succé. Verran verkade tycka det var roligt i alla fall, hehe. Hon hade alla rätt och tur var väl det ;)
Jag gjorde monstergroggen nummer ett, ca 10 cl jäger blandat med 40 cl redbull. Sen var jag ordentligt glad i hatten. Det var en fylla a la top notch, big time.
Sen blev det en god natts sömn hos Lovisa, jag vaknade mitt i natten av att min arm i princip hade domnat bort. Den känslan är inte så skön som man kan tro, men helt okej.
Bakfyllan har varit överhängande idag, jag har mest läst och sovit.
Men det var bio inplanerad för kvällen så det var bara att ta sig i kragen och dra sig upp. Det var Harry Potter och Halvblodsprinsen som gällde. Den var faktiskt bra, jag kan nog sträcka mig så långt att det var den bästa av de alla. Den frambringade i alla fall mest skratt. Jag kan inte komma på att man skrattat så mycket till någon av de andra filmerna. Och jag säger bara det, om Harry Potter alltid var som han var när druckit det flytande flaxet (?) så skulle alla HP filmer bli bättre.
Nu ska jag försöka läsa ut Snabba Cash, sen blir det ännu mer sömn.
25 dagar kvar på Posten nu, nedräkningen har så börjat! (JAg räknar iofs inte med de fyra söndagarna jag ska jobba i augusti, jag tänker att det är ganska tjilllz att bara sitta i en bil och tömma några brevlådor)
/ A
Fredagens lösryckta tankar, endast för dig A
Men det var inte det jag skulle skriva om, tänkte skriva lite om Hultsfred. Eller det var planen, men å andra sidan har ju min medbloggare skrivit det väsentligaste. Jag har främst gjort ett extremt vackert fotoalbum, inte att förglömma och försumma osv. Hultsfred var nice helt enkelt, det är väl det enda som jag egentligen behöver säga, A sammanfattade det så bra så bra. Jag läste nämligen det inlägget på nytt nu innan och det är bara mitt i prick. Bra jobbat.
Idag har jag segat massor och översatt en del i min text som jag ibland får en massa ångest av. Jag intalar mig ständigt att allt kommer att lösa sig, men det är jävligt svårt faktiskt. Jag kan bara hoppas på ett mirakel så att bördan lättar något. Positiv anda kommer väl till pass och än så länge bryter jag inte ihop i alla fall, även om det kan vara nära stundtals. Alltid något att vara tillfreds över.
Verris fest imorgon och vi har gjort en fin överraskning. Sjukt bra är den. Kanske lite för lätt, men det är roligt att lyckas och vi vill ju inte ha några ledsna miner på partyt. Jag har blivit taggad nu, lite synd med tanke på att jag är lite sjuk och främst borde tänka på hälsan samt bikinisäsongen. Min syster påminde snällt om det igår. Men jag ska börja träna nästa vecka, hehe, då kommer allt bli bra igen. Systern och min mor var förresten i hufvudstaden i torsdags och jag fick ett linne i present som jag ska ha på mig imorgon, då blev jag glad! Pappa kom hem idag också, var och hämtade honom på stationen, där jag parkerade väldigt olagligt, och han var pigg och kry trots besöket i u-landet. Vi fick en massa presenter, har aldrig sett nåt liknande, så nu har jag mysko bangladeshiska saker att använda vid lämpligt tillfälle. Vilket ju aldrig kommer att komma så jag får använda dem ändå. Lite kul, haha. Mest av allt de turkosa byxorna undrar jag när jag kommer få tillfälle att använda. Kan bli intressant.
Haha A strejkar och det är kul, så dålig är jag väl inte på att blogga väl!? Eller det är jag visst det, men tänk så mycket annat jag har att göra som jag måste ta itu med först. Inte lätt alla gånger att prioritera bloggis. Plus att jag känner mig rätt hämmad i A:s sällskap att jag måste väga alla mina ord på silverskål och då tar det tid att få ihop ett vettigt inlägg.
Vad kan jag mer berätta då, hm, jag har ju liksom inte gjort något spännande, mitt liv kretsar kring jobbet. Vilket jag förvisso kan ta som en positiv grej, jag har jobb i överflöd, vilket inte alla människor har i dessa varseltider. Woho! Jag kom på att vi måste ta tag i Oslo lite mer och även Filippinerna, om det ska bli något av det. Lite dåligt av oss att inte svara, vi borde fixa det snart. Plus kolla upp vaccinationer om det är några man måste ha lite framförhållning med typ. Det är också medräknat i de positiva sakerna i mitt liv, att det finns ett slut på arbetandet i Örebro och en ny spännande tillvaro som väntar i grannlandet och sedan i länderna på andra sidan havet. Exciting!
Mamma sa igår att hon så himla gärna vill köpa ett halsband till mig, så imorgon ska vi kolla på Thomas Sabo-halsband bara för att hon tycker det är så kul och vill ge mig och min syster det. Lite kul, haha, som om jag inte skulle vilja ha något eller... Jag tycker om min mor. Min far tycker jag också om, han är så rolig och går runt och berättar historier om Dhaka i 120 km/h för att det finns så otroligt mycket att säga eftersom det är ett fascinerande land. Jag har hört allt nu tror jag, om trafiken, folket, slummen, hamnen, ministrarna, flygresan dit, maten, hotellen m.m. Men det är det som är grejen, om man varit någonstans ska man få berätta om det!! Och folk ska lyssna. Då märker man vilka som bryr sig och inte. Så det så.
Lalala, jag tror jag ska sova snart faktiskt, inte en så party fredagkväll kanske, men det blir desto mer party imorrn!
See ya!
Det e förjävla gött å leva!
Som sagt ingen post, vilket resulterar i att jag har jobbat 8-13 i princip varje dag. Jag vet inte ens om den här veckans arbete är värt att kallas arbete, så soft har det varit. Så skulle jag alltid kunna ha det, helt utan problem faktiskt.
Annars har veckan varit mest som vanligt. I onsdags kväll hängde jag med en övertrött och tydligen hämmad Lovisa. Men jobbar man till halv åtta på kvällen får man vara trött, det är helt okej. Men vi kom på sjukt bra saker. Men det är hemligheter än så länge, det berättar jag mer om när hemligheten har satts i verk och är avklarad.
Igår sprang jag och Andréa runt på stan för att hitta presenter till Verris. Det gick faktiskt otroligt bra, vi visste liksom vad vi var ute efter och efter 2 timmar kände vi oss klara. Vi var så nöjda så vi köpte jordgubbar, gott är det! Sen gick vi till Konsum och köpte varsin Chiddevipp (jag har alltid trott att det heter Tjillevipp, hela min världsbild rasade samman där ett tag, men det ordnade upp sig). Den avnjöt vi när vi kollade på världens bästa amerikanska tonårsfilm, "10 orsaker att hata dig". Så jävla bra film! Man tröttnar aldrig på den och den slutar aldrig att vara bra, galet.
Jag har även gått genom den högen med skivor jag tog med från L. Det finns mycket bra måste jag säga, och lite dåligt. Den roligaste skivan är den med typ 10 album Black Sabbath och en låt BSB. Mystiskt, och jävligt otippat.
Bamses dunderhits var jävligt najs! Jag lyssnade på hela skivan idag på turen, gött. Men texterna i låtarna får mig att börja undra om Bamse och Karl-Bertil Johnson är bästa vänner. Om inte, så är det nog dags att presentera dom för varandra. Dom skulle gå bra ihop - läskigt. Men Bamse kommer alltid vara bra, så är det. K-B vill jag mest bara slå för att han är så töntig (och ger Posten dåligt rykte, sådär dåliga julvikarier har vi faktiskt inte)
Imorn är det 20-årsfest hos Verran, det kommer bli galet bra. Och det kommer bli ett jävla liv!
/ A
Jag tror att jag ska bloggstrejka nu fram tills hon den där andra bloggaren skriver några ord.
Hej och Hå!
Det är typ ingen post. Det är så jävla gött! Idag slutade jag 2 timmar tidigare än vad jag ska göra. Det finns liksom inget att göra. Och det blir ju inget avdrag på lönen för vi kan ju inte rå för att det inte finns något göra. Så jävla gött. Det är nästan lika fint som betald semester, vilket är det bästa någon någonsin kommit på!
Jag har hunnit med ganska mycket efter jobbet idag. Jag kom ju liksom hem strax innan ett, så jag tänkte att jag borde hinna med massa saker.
Jag bäddade först rent i min säng, det behövdes verkligen. Sen städade jag mitt rum - med dammsugare, trasa och mopp. Det är skinande rent. Det kan inte finnas något damm kvar. Och när jag ändå höll på så städade jag resten av källaren. Pappa blev väldigt glad, najs.
Sen blev det volleyboll på GIH med Michelle, Victor, Simon, Hacina, Mehnaz, Ida och Arn. Vi körde A mot B. Tyvärr fick vi i B se oss besegrade med 3-2 i set. Men det var fan jämt. Och jag är så usel på volleyboll så jag ser verkligen inte en förlust i den sporten som en hård grej. Men det är kul att spela ändå, för när man kan spela beachvolleyboll vet man att det är sommar. Och sommar är najs som fan!
Resten av kvällen har spenderats med telefonluren fastväxt i mitt öra. Först med L i typ sammanlagt två timmar. Najs. Jag fick ur mig lite agg mot vissa personer och saker som jag ogillar. Det behövs verkligen ibland.
Och det är så skönt att prata med L, för det känns som att jag alltid kan säga vad jag tycker och tänker, om allt. Det finns bara ett fåtal som jag kan göra det med. Och jag uppskattar det till tusen.
Sen ringde Sanna för att kolla om jag fortfarande lever, vilket jag gör. (Fast nästan inte efter min nära-döden-upplevelse idag). Efter att jag berättat allt roligt om Hultan och hon berättat om Cypern och fågelinfluensan så kom vi in på allvarligare saker. Och jag behövde verkligen den pratstunden också. Mest handlade det om M. Sanna har ju varit med från början och kan hela historien. Så det kändes skönt att få prata av sig på riktigt om det också. För det är en ganska svår grej med allt det här och jag vet verkligen inte alltid hur jag ska hantera det på bästa sätt. Men jag gör mitt bästa, som alltid. Jag vill verkligen att hon ska må bra, hon känns som en lillasyster på något sätt. Efter Örebro-cupen har jag verkligen börjat förstå hur mycket hon betyder för mig, läskigt.
Nu, kolla klart på SYTYCD, sen sova i min renbäddade säng. Awesome!
/ You know who
Det var ett jävla liv!
Det finns mycket att berätta och allt är fanimej positivt! Gött som fan!
- Wars Linnerbäck; Jag och Lovisa var på topp, speciellt alkoholmässigt. Vi skulle se Lars Winnerbäck och visste inte alls vilken scen han skulle spela på och går förbi Pampas där det står W L med stora bokstäver. På dagen hade det råkats säga Sovisa Landström - och då när vi såg W L drog vi direkt paralellen. Så jävla klockrent. Just då verkade det så jävla logiskt! Haha. Fan vad vi skrattade åt det, fan vad våra grannar skrattade åt det. Men det visade sig att W L stod för White Lies och inte Wars Linnerbäck..synd.
- Våra grannar; Indianerna från Stockholm. Så jävla roliga människor. Mina fördomar om att alla stockholmare är drygarslen suddades ut totalt. Så otroligt sköna var dom. Och dom hade många roliga lekar och roliga uttryck. T.ex. Det var ett jävla liv! Som vi gick runt och skrek, jag laddar ner filmen nu. Sara sa att man egentligen inte kunde gå runt och säga det om man inte sett filmen. Så jag tänkte se den...
- Diana från Kalmar; Hon är fan min idol. Hon höll oss uppe en hel natt. Småländska är en stört rolig dialekt, det fick vi smakprov på. Hon hade allt, hon bjöd på allt, framförallt sig själv. Jag har nog aldrig skrattat så mycket i hela mitt liv. Jag tror jag skrattade konstant mellan 3 på natten till kl 9 på morgonen när jag gick och la mig. Det bästa var när hon chockat frågade: "Har ni ett Rinkeby i Sthlm också?!" Hahaha.
- Musiken; Vi var ju liksom där för den. The Killers, Dead by April och Lars Winnerbäck var så stört jävla bra. Lars är alltid bra, ingen tvekan om den saken. The Killers var så stört jävla bra. Det var bland det bästa jag någonsin sett. Jag vill se dom igen och igen och igen. Så bra var dom. Dead by April var också bra, deras album är så stört bra. De hade kanske inte världens bästa scenshow men det dög. Jag är nöjd.
Vi såg massa andra band också, jag är nöjd med alla konserter jag såg. Kings Of Leon var iofs en besvikelse rent konsertmässigt men dom är fortfarande sjysta att lyssna på. Och Thåström var en soft avslutning på det hela.
- Ölspel med fotboll; Vi hade ingen kortlek, men en uppblåsbar fotobll hade vi allt! Matilda kom på den briljanta idén att kasta den mellan oss när vi satt i våra nyinköpta brassestolar. Det uppbringade många skratt och många klunkar alkohol. Det var jävligt tjilllz!
- Köerna; Festivalen har inneburit mycket köande. Men köande blir vad man gör det till helt enkelt. Men vi hade iaf en stol när vi köade till systemet, det var jävligt smidigt!
- Ciderplattorna; Jag och Lovisa byggde muskler när vi kånkade på varsin platta med cider och öl. Det var typ det jobbigaste jag gjort i hela mitt liv och vägen till målet har aldrig känts så lång. Men till slut kom vi fram till tälten och en cider har aldrig varit så god tror jag. Så det var ju lätt värt det..
- Vattentoaletterna; Att stödja rädda barnen och betala lite mer på biljetten och få gratis vattentoalett var en life-saver. För att gå på bajamaja på morgonen var mer än jag hade klarat av. Oavsett om jag inte känner mig bakis när jag vaknar när jag druckit alkohol kvällen/natten innan så känns det alltid som att jag har lätt för att spy sådär på morgonkvisten. Så att kunna gå på vattentoalett på morgonen var guld värt. Så värt det.
Okej, det finns sjukt mer bra saker att berätta om Hultan men jag tror ändå det får räcka nu. Och min medbloggare var ju där, så hon vet ju ändå allt.
Men jag tror det är ganska underförstått att det har varit sjukt bra. Och det känns som att jag inte är klar med festivalandet, trots min ålder.
I övrigt gick jag och la mig kl 20 igår kväll och somnade direkt. Jag kände mig död imorse när jag vaknade men det hade gått över lagom till brevbärarturen. Jag har chillat runt i badtofflor hela dagen och fick sluta 2 timmar tidigare för att det inte fanns någon post kvar. Lyxigt värre!
Jag ska nog snart gå och lägga mig så att jag kommer ikapp med sömnen snart. Det kör vi på!
/ En jävligt nöjd Amanda
HULTSFRED!!
Jag har packat i och ur flertalet väskor säkert 100 gånger, sållat bort kläder i omgångar och haft panikångest och varit aningen frustrerad flertalet gånger. Alltså har det varit precis som vanligt när jag packar. Det är synd att det är så otroligt jobbigt att packa för det är ju så sinnessjukt roligt att åka bort! Men det gick bra till slut och jag är relativt nöjd med resultatet.
När jag hade pakat färdigt och tryckt ner alla kläder i ryggsäcken satt jag på golvet och lyssnade på Dead by April, då kom jag och tänka på en sak som fick mig att börja skratta åt hur dålig jag faktiskt är på att packa och att jag alltid har en tendens att ha med mig för mycket. När jag var på kryssning förra året hade jag med mig en fullpacka dragväska - för en natt, på en båt. Jag är galen. Galet dålig på att packa, haha.
Fast nu kan jag inte ha med mig för mycket, jag skulle bli förvånad isf.
Men skit samma, för imorn åker vi till HULTSFRED!! Jag är så taggad, det är sommarens höjdpunkt och det kan inte annat än bli bra. För det är bra band, bra folk och regn är bara vatten och lera kan vara kul, i rätt mängd.
Jag ska ju ha med min gamla mobil till hultan, så jag har suttit och läst genom alla sms i den. Galet roligt. Det är sms från 2007 - när vi var i Tyskland, den sommaren och när jag var på frizon. Det bäst smset är från Jossefin när hon var på Arvika, otroligt roligt - och svårtytt. Jag måste fråga henne om hon kommer ihåg vad det faktiskt ska stå.
Jag kom på en annan positiv sak från i fredags. Jag sa nej till att röka hela kvällen, fast jag blev tillfrågad säkert 10 gånger. Starkt! Jag är nöjd över det faktiskt.
Nu ska jag sova så jag är någotsånär utvilad innan vi åker. Nästa blogg blir någon gång efter hemkomst.
Hey ho let´s go!!
/ A
Livin' the dream
Jag har kommit fram till att jag har åstadkommit alldeles lagom mycket för min ringa ålder. Jag har visserligen inte hunnit bli en framgångsrik rockstjärna eller blivit upptäckt som supermodell ännu, vilket det finns en hel del människor som har redan vid 20. Men jag vill ju faktiskt inte vara vare sig rockstjärna eller supermodell egentligen, så det gör ju ingenting. Mitt liv ser bra ut. So far so good, many years to come osv. Och jävlar vad skönt det är. Mitt liv alltså. Jag har flertalet påpekat hur fantastiska människorna i mitt liv är och det tänkte jag göra ytterligare en gång. Jag menar, hur rik är inte jag när det gäller kärlek? Crazy förmögen om jag får säga det själv. Det är tur att de i min närhet är så underbara när majoriteten av mänskligheten bara är hopplösa idioter som förstör för världen. Tur har jag haft. Och för att jag dels är nöjd med var jag står just nu 20 år gammal med en underbar familj och pojkvän och en massa vänner tänker jag att "livin' the dream" stämmer in på mig. Pappa är ju i Bangladesh just nu och det är sjukt vilken skillnad det är vad gäller levnadsstandard på deras liv och våra. Man blir otroligt tacksam för allt man får tilldelat sig varje dag, helt utan ansträngning. Att bo i Sverige är gött.
Igår när vi var hos Simon insåg jag ännu mer vikten av att ha en stor och mysig familj. Barn är inte dumt att ha ändå, de är ju rätt söta och så blir man aldrig ensam. Jag avskyr att vara ensam. Någon gång så där kan väl vara helt okej, men jag tycker ändå om att ha några att äta middag med och någon att sova bredvid. Jag somnade mycket skönt igår måste jag säga, både tack vare sängen och sällskapet. Det är mysigt att vakna och ha några att äta frukost med också, några man kan chilla med, jag blir betydligt mer seg när jag är själv än med andra. Morgonen blir en trevlig och inte jobbig grej när man är fler.
Den här helgen har Amanda sammanfattat väldigt bra tycker jag, har faktiskt inte så mycket att tillägga. Det var skönt att bada idag, första doppet för i år tror jag. Varmt i vattnet var det. Lite dåligt med simmande snokar, men de vågade sig väl inte dit när jag, andledaren, kom med mina aggressiva trupper. 20 frågor är en rolig lek som vi lekte innan vi badade, den är underskattad faktiskt, för det blir aldrig enformigt eftersom man kommer på nya personer hela tiden. James Bond var svårast fast han borde ha varit enklast, A tjatar ju så himla mycket om ett maraton som aldrig kommer att ske. Eller jo, 2017 såklart.
2017 är det gyllene året. Berättar mer om det en annan gång.
/Kvinnan som kunde tala med änder
Festligheter och djur i naturen
Fredagskvällen började i relativt lugn takt då det var homeparty hos Andréa. Ja, homeparty är ett finare namn för det vi var på ;). Men det var trevligt, och vissa är mer öppna om sina erfarenheter av varorna än vad andra är, intressant faktiskt.
Sen drog vi hem till Jenny och fortsatte festandet. Där kom vi alla fram till att jag är extremt arbetsskadad, lite läskigt faktiskt. Men är det något jag kan så är det Baronbacken!
Efter någon timme där så var det dags att bege sig ut på stan, vi försökte komma in på massa ställen men åldersgränserna är lite ivägen ibland kom vi fram till. Sen sprang vi på John och co som skulle till Stället. Så vi hängde på. Det var trevligt där, men varmt som fan och en knäskål mot mitt onda knä blev slutet på en annars väldigt lyckad kväll!
Lördagen började i bakfyllans tecken, men den gick snabbt över, vilket var väldigt skönt. För bror med son och farföräldrar var inbjudna på fika.
På eftermiddagen var det dags att åka till Valla för Simon och hans pappas 20- och 50 årsfest. Det var galet! Galet trevligt! Det var liksom ca 220 personer i en lada, likaledes 200 personer som man inte kände. Det var många och långa tal, många sånger och mycket alkohol. Jag drack dock ingen alkohol - mest för att kombinationen knäont/smärtstillande och alkohol inte är en bra kombination. Men även för att det faktiskt mest bjöds på vin och öl - vilket inte faller mig i smaken. Så det kändes bättre att jag körde och lät Lovisa dricka alkohol till maten. Det är faktiskt intressant att vara en bland de få som är nyktra. Lite som att en helt ny värld öppnade sig. Den som påvisar att man verkligen inte behöver alkohol för att ha roligt. Det var även Kajsas värld som öppnade sig, det var en fin insikt.
Och jag har aldrig sett Tommy så full, det var väldigt roligt, han var väldigt rolig. Han har nog aldrig pratat så mycket, speciellt inte om mode. Crazy!
Festligheterna höll på i många trevliga timmar men sen kände jag att tröttheten tog över och bilfärden till sommarstugan påbörjades. Den bjöd på läskiga svängar på småvägar i mörkret och djurliv. Men vi tog oss fram helskinnade.
Sen somnade jag i världens skönaste säng, den var helt underbar. Ett tag funderade jag på att sno med den hem, men ansåg att den var lite för otymplig för att smuggla ut, synd...
Det var en väldigt trevlig utsikt att vakna till - sol, skog och vatten. Väldigt harmoniskt.
Vi åt god frukost, sen tog vi en cykeltur till badplatsen. Det var läskigt varmt i vattnet, i alla fall första gången vi kände på det. Vi blev omringade av galna änder som ville äta upp våra tår. Men de fick inga tår idag inte - de fick nöja sig med att hoppa runt i det höga gräset och hitta mat.
Det fanns tydligen även en stor orm någonstans där. Vi såg den tyvärr aldrig - det var ju lite synd. Lovisa blev nog mest besviken - hon tyckte det skulle vara roligt om ormen hoppade fram och åt upp en av änderna. Det är fascinerande att en vegetarian kan tänka så mordiskt gällande djur. (Jag vet, det är inte det vegetarianismen handlar om - men ändå)
Sen kom regnet och vi cyklade tillbaka i världens jobbigaste uppförsbacke. Vi åt ännu mer mat och spelade spel, jag vann! Men tack för en god match ;)
Eftermiddagen och kvällen har spenderats med hultsfredspackande. Det är galet hur svårt det är att packa till det. Vädret är inte speciellt stabilt i ett land som Sverige, så det är svårt. Men det blir säkert bra - och blir det kris finns det säkert någon trevlig secondhand butik i Hultsfred som vi kan köpa nya kläder i, lite som Tommy och Annika gjorde när korna åt upp deras kläder. Det blir nog bra..
Nu blir det till att sova! Tack för en galet lyckad helg.
Jag har smörjt in knät med smärtstillande gel - så nu ska det nog gå att sova. Great!
/ Amanda
Bra skit!
Jag har missat det här med att blogga de senaste dagarna, men jag har knappt suttit vid datorn - vilket i sig är positivt, för jag spenderar nog på tok för mycket tid med framför datorn. Och så har jag kommit hem relativt sent också - då är datorn inte riktigt prio ett - det är sömn! Men nu är jag back in the game igen!
Men de senaste dagarna har varit bra.
I tisdags var det avslutning med småtjejerna; vi grillade och spelade fotboll, kubb och silver & guld. Leken som de jämt tjatar om på träningen men som tar sådan tid att vi inte kan hålla på med det. Så vi körde det i tisdags, det är kul. Men jag åkte ut. (Jag råkade skjuta över, vilken miss)
Men det var väldigt trevligt och det kändes som ett bra avslut. Nu är det ju inte riktigt helt slut på det hela, mycket kvar att fixa innan jag kan släppa det helt. Men jag fick många lyckönskningar inför Norge och alla andra länder vi ska till. Det kändes bra =)
På tal om Norge så har jag fått reda på att dom har sockerskatt där. Det känns ju som en sjukt bra grej, vi borde ha det i Sverige också. Men det kommer ju göra att vi inte kommer ha råd att köpa massa onyttigt och äta ute osv - eftersom vi ska spara pengar. Och vi kommer ju typ bara äta lågbudget mat. Haha, vi kommer gå ner i vikt - det blev Tove taggad på ;)
Igår var det Hultsfredsshopping och tagg. Jag är så sjukt taggad, det kommer bli bra. Vi har ju iofs bara ett tvåmannatält so far. I värsta fall får vi tränga ihop oss - eller sova i omgångar haha.
Igår var det 1 juli och det innebar två saker; halva 2009 har gått och att några nya lagar trädde i kraft. Många bra - en rolig:
"§8 Svenska ska vara Sveriges huvudspråk"
Crazy! Vad var det innan undrar jag? Och varför behövs en lag för det? Hursomhelst hade jag väldigt svårt att hålla mig för skratt.
Min nya grej är tydligen att varje gång jag går på stan nuförtiden så handlar jag för sjukt mycket pengar. Idag gjorde jag av med typ 1000 kr liksom. Jag köpte ett par badshorts, badtofflor och massa saker på Clas O inför Hultan. Batterier, hänglås, regnponchos, våtservetter och engångskameror.
Men jag fick så mycket lön så jag har inte dåligt samvete för att jag handlar mycket saker. Pengar är till för att brännas - det är mitt motto.
Imorgon är det fredag! Sen är det en veckas semester. Sen är det 6 veckors jobb och sen är det slutjobbat på Posten! Woho. Jag längtar!
Andra bra saker som gör livet underbart är So you think you can dance, sjukt bra. Och Melody Clubs album Face the music. Vilket mästerverk! Jag blir helt mållös och undrar varför jag inte lyssnar mer på Melody Club? Ändring!
/ A
1:a juli
Jag får sovmorgon tisdagar, onsdagar och torsdagar
So you think you can dance - världens bästa program
Mitt hår är lockigt och somrigt
Beachvolleyboll på GIH
Andréas ring som är en klocka vilken jag ska sno åt mig vid första bästa tillfälle
Lönen har kommit in på kontot och jag är rik som få
Och det bästa av allt:
Vi ska snart åka till HULTSFRED!!!
