komigenamanda

Ja, vad ska man säga. Fredagens händelser i Norge har verkligen satt sin prägel på de senaste dagarna.
Man tror verkligen att man kan gå runt i sin egna lilla skyddade värld och tro att ingenting ska hända här eller i närheten. Men nu hände det 30 mil bort. I en stad som jag bodde i för 1½ år sen. Kära Oslo, trevligare stad att bo i får man leta efter.

Men så börjar någon idiot spränga bomber och springa runt på ett politiskt ungdomsmöte och skjuta vilt omkring sig och rent ut sagt avrätta folk.

Att någon spränger maktens centrum, dvs regeringsbyggnaden är en sak. Är man så jävla hatisk mot politiken som styr så är det väl det man ska ge sig på, antar jag. Men att börja avrätta barn och ungdomar som är politiskt aktiva "för att förhindra återväxten" är fanimej fegt. Det ska det fanimej vara dödsstraff på. Eller nej, jag är mot dödsstraff i det perspektivet att det är för lindrigt. Han ska fan slängas i en kall cell i en stenkällare och så ska nyckeln kastas bort. Mer är han fan inte värd.
Jag brukar säga att folk alltid förtjänar en andra chans, en andra chans till ett bättre liv. Men det finns alltid undantag. Detta är ett. Fy fan...

Hur som helst, mina tankar finns hos det norska folket och speciellt de som har drabbats hårdast av detta. Jag hoppas att alla höll en tyst minut klockan 12 idag. Jag stängde i alla fall av postbilen och stod stilla under den minuten. Det är verkligen det minsta man kan göra.