Vad fan är det som låter!?

Dagen började fint med två timmars innebandyspelande i Lundbyskolans minimala idrottssal som ser till att man blir svettig av att bara gå in i den i princip. Vi var fem stycken, man kan nästan säga att det var Foppas Tofflor eliten som tränade, två killar, tre tjejer och vi tjejer ägde hårt och vann med 2-1 i matcher.
Jag vill påstå att innebandybollen fick mig att se döden i vitögat x antal gånger. Bäst var nog den gången då jag trodde att bollen skulle komma i sådan fart att jag faktiskt skulle kunna dö att jag ramlade baklänges i ren rädsla. Jag var i chock, fick lite ont men de andra stod mest och höll på att skratta ihjäl sig för att det tydligen såg sååå roligt ut. Vad vet jag? Jag kände bara rädsla...

Kvällen spenderades med Lovisa och Michelle. Eller nej, mest med Michelle faktiskt - eftersom att Lovisa la beslag på min säng direkt. Och sov, mest hela tiden. Jag var ju liksom ganska taggad på det här med spel, men nej, jag får hålla med Lovisa...jag blev lite snuvad på konfekten. Men jag är ändå ganska nöjd för jag fick cola.
Men jag och Michelle kollade på Bumbibjörnarna, det kan vara det bästa barnprogram som finns! Det är så bra!
Det bästa när vi satt och kollade på det var när Lovisa vaknade upp, frågade surt: "Vad fan är det som låter!?" Och innan någon av oss hann svara hade hon somnat om. Charmigt, drygt eller bara aningen bittert? Du får välja själv...

Animal Planet är för övrigt världens bästa kanal, en hel dag med Animal Planet är en bra dag. Även fast vissa program om vissa djur faktiskt kan skrämma livet ur mig och få mig att inte vilja gå ut. Men jag skulle inte heller säga nej till att ha den där gepardungen här bredvid mig i soffan just nu.

Totti gjorde två mål, jag blir lika lycklig varje gång, för det betyder att han inte är slut, inte riktigt än. Att det kanske fortfarande finns en chans att jag kanske får se honom spela en match, på riktigt, i Rom.


/ A

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0