Härliga måndag!

På jobbet har vi en whiteboard tavla där alla distrikt står uppskrivna i nummerordning och alla som jobbar har en magnet med sitt namn på, så varje morgon när man kommer till jobbet kan man se vilket distrikt man ska gå. Och eftersom att jag flyttas runt på denna whiteboarden i princip varje dag så blir det varje morgon som en överraskning när man kommer till jobbet och ska leta reda på sin magnet. Imorse kom jag dit och letade febrilt efter mitt namn, jag kollar alltid på de jobbigaste distrikten först eftersom att det oftast är de jag får gå, men jag hittade inte mitt man på någon av dessa. Så jag tänkte Yes! Till slut hittar jag mitt namn bredvid det absolut softaste distriktet på hela Boglundsängen, 73. Det enda mopeddistriktet som inte innehåller trappor, överhuvudtaget. Då tänkte jag YEES!!
Helst av allt ville jag sträcka armarna i skyn och skrika hallelujah - för det är så skönt att slippa trappor. Men jag tänkte att alla mina medarbetare skulle tycka att jag var konstig och onödig uppmärksamhet bland de tjuriga gubbarna på jobbet kändes onödigt. Så jag sa hallelujah i tysthet och skuttade iväg för att hämta posten.
Bra början på dagen alltså.

Turen var väldigt skön, varmt väder, lite post - solglajjerna på och bra musik i öronen. Till och med reklamen var medgörlig och lätthanterad, det händer inte alltför ofta.

Resten av dagen spenderades med glass i eftermiddagssolen vid strömpis och en avkopplade fika på Njuta med Micke för att senare spela väldigt spontan brännboll i Skytteparken. Jag undrar vilka som vann? Fast jag måste ju påstå att efter Korpenäventyret känns inte det här med att vinna lika viktigt längre..det är nog bra. (Det beror visserligen på sammanhanget, i och för sig).
Brännboll är förresten väldigt roligt, varför spelar man inte brännboll oftare? Okej, det är kanske inte en ultimat grej att göra på vinterhalvåret. Men på sommaren liksom. Mer brännboll till folket, och jag är väldigt taggad på groggbrännbollen. Haha det kan bli väldigt roligt.



För övrigt så förundras jag verkligen över bra inverkan den här bloggen har haft. I början var det mer: Hm, nu ska vi se, vad har varit positivt och bra idag. Nu känns det som att man inte ser det negativa alls, det positiva tar över mer och mer och man får nästan tänka ut vad som skulle kunna vara det negativa. Det är väldigt skönt och jag gillar verkligen den här positiva livsstilen...till och med måndagar känns lätta. Great!

John Blund kallar!

Hälsar Amanda

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0