Hej och Hå!
Det är typ ingen post. Det är så jävla gött! Idag slutade jag 2 timmar tidigare än vad jag ska göra. Det finns liksom inget att göra. Och det blir ju inget avdrag på lönen för vi kan ju inte rå för att det inte finns något göra. Så jävla gött. Det är nästan lika fint som betald semester, vilket är det bästa någon någonsin kommit på!
Jag har hunnit med ganska mycket efter jobbet idag. Jag kom ju liksom hem strax innan ett, så jag tänkte att jag borde hinna med massa saker.
Jag bäddade först rent i min säng, det behövdes verkligen. Sen städade jag mitt rum - med dammsugare, trasa och mopp. Det är skinande rent. Det kan inte finnas något damm kvar. Och när jag ändå höll på så städade jag resten av källaren. Pappa blev väldigt glad, najs.
Sen blev det volleyboll på GIH med Michelle, Victor, Simon, Hacina, Mehnaz, Ida och Arn. Vi körde A mot B. Tyvärr fick vi i B se oss besegrade med 3-2 i set. Men det var fan jämt. Och jag är så usel på volleyboll så jag ser verkligen inte en förlust i den sporten som en hård grej. Men det är kul att spela ändå, för när man kan spela beachvolleyboll vet man att det är sommar. Och sommar är najs som fan!
Resten av kvällen har spenderats med telefonluren fastväxt i mitt öra. Först med L i typ sammanlagt två timmar. Najs. Jag fick ur mig lite agg mot vissa personer och saker som jag ogillar. Det behövs verkligen ibland.
Och det är så skönt att prata med L, för det känns som att jag alltid kan säga vad jag tycker och tänker, om allt. Det finns bara ett fåtal som jag kan göra det med. Och jag uppskattar det till tusen.
Sen ringde Sanna för att kolla om jag fortfarande lever, vilket jag gör. (Fast nästan inte efter min nära-döden-upplevelse idag). Efter att jag berättat allt roligt om Hultan och hon berättat om Cypern och fågelinfluensan så kom vi in på allvarligare saker. Och jag behövde verkligen den pratstunden också. Mest handlade det om M. Sanna har ju varit med från början och kan hela historien. Så det kändes skönt att få prata av sig på riktigt om det också. För det är en ganska svår grej med allt det här och jag vet verkligen inte alltid hur jag ska hantera det på bästa sätt. Men jag gör mitt bästa, som alltid. Jag vill verkligen att hon ska må bra, hon känns som en lillasyster på något sätt. Efter Örebro-cupen har jag verkligen börjat förstå hur mycket hon betyder för mig, läskigt.
Nu, kolla klart på SYTYCD, sen sova i min renbäddade säng. Awesome!
/ You know who
