komigenamanda

Jag kan väl kort och gott säga att jag har haft världens sämsta dag, då är det en bra grej att vara guldkornsletare - även fast man får leta som en tok. Jag hittade iofs ingen i dagens alla händelser men när man minst anar det...

...så ringer Jossefin. Och helt plötsligt känns allting faktiskt relativt mycket bättre. Hon berättade om hur mycket hon gör bort sig på livgardet. Haha, hon är verkligen ett klockrent exempel på när man talar innan man tänker. Eller som hon uttryckte det - "Jag talar minst dubbelt så mycket som jag tänker, då blir det så här. Och det är ju så segt där, då behövs det någon som går runt och skriker." Haha.
Men ja, Josefin lyckades rädda den här dagen, och det tackar jag för. Så lite kan göra så mycket. Herregud, vad jag saknar den kvinnan ibland. Men vi ses tydligen på midsommar - det ser jag verkligen fram emot!

Och imorn är  det Freeeeeeeeeeeeeedag! Yippi-kai-yeah motherfucker!

/ Amanda