Köksluckesnubbe..

Igår var en dag som hade kunnat vara mycket bättre än vad den var. Men det är bara att ta smällen, bryta ihop och gå vidare. Det brukar min pappa säga i alla fall, smart man.
För smällen tog jag, jag bröt ihop och sen gick jag vidare. Vidare i det här fallet är till Verran och all sprit. Vi söp helt enkelt bort alla sorger. Fast jag vet inte om man har så mycket sorger ändå alltså, den igår var ju faktiskt bara tillfällig. Överlag är jag faktiskt en väldigt lycklig människa som inte har något att klaga på. Så det var lätt att supa bort sorgerna. Men det är ändå trevligt att sitta och dricka alkohol med sina vänner mitt i veckan, väldigt casual.
Vi gick till O'learys och fortsatte drickandet. Där såg jag en skylt med förslag till vilken maträtt man kunde beställa - Baby back ribs. Och seriöst, om det var det enda köttalternativet som fanns så skulle jag lätt bli vegetarian. För baby back ribs känns inte okej att äta, faktiskt.

Sen snurrade det, haha. Sjukt mycket. Så jag och Michelle la oss på gräset mellan vägarna på HKA i väntan på bussen. Det var väldigt skönt, det slutade snurra iaf! Det var skönt.

Idag har jag varit på stan i regnet för att köpa studenpresenter. Det var för mycket folk för att staden skulle vara okej. Men jag köpte en stor groda som jag ska hänga runt halsen på Elias iallafall, den är jättesöt haha. Och så har jag pärlat till Karin, väldigt personligt. Det blir bra.
Sen hade småtjejerna match på Rosta Gärde mot KIF. I halvlek stod det 0-0, jag skällde som ett djur på dom och kallade dom oförskämda och sa att jag skulle gå hem om dom inte skärpte sig. Matchen slutade 6-0 till oss. Det hjälpte tydligen att bli förbannad, hehe. Men en till vinst inkasserad och vi är stadiga serieledare! Fint.

Just nu sitter jag och är väldigt fascinerad. Mina föräldrar har fått för sig att något i varje rum ska göras om tydligen, så nu ska vi byta köksluckor. Just nu befinner sig en man från Härjedalskök i vårat kök. Han har varit här i tre timmar och pratat om köksluckor. Jag har lyssnat i omgångar, och blir helt enkelt fascinerad över att en människa kan brinna så mycket för köksluckor. Jag blir inte bara fascinerad, utan även avundsjuk. Och tänker att jag också vill bli så i mitt framtida yrkesliv. Det är intressant.
Klockan är 23 och jag undrar om köksluckesnubben kommer åka hem idag, han babblar fortfarande, minst lika intensivt som i början. Crazy!

/ A

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0