Gräschock och fina minnen

Samtidigt som solen bestämde sig för att visa sig och graderna bestämde sig för att stiga så bestämde sig även gräset för att bli levande och sprida massa allergener, utsända för att skada mig och alla andra som är allergiska. Det är förjävligt jobbigt och det är nästan så att andningsorganen slutar fungera. Nu låter ju det här relativt negativt, mitt gamla jag skulle inte hitta något positivt - men mitt nya jag däremot, det kan se det positivt. För när jag kom till jobbet imorse fick jag reda på att jag skulle gå trappdistrikt, fast jag egentligen inte skulle det. Sen spenderade jag en timme med att gå runt och hosta och andas rosligt. Detta uppmärksammades tydligen av en av mina chefer, som flyttade runt alla så att jag skulle slippa trappor. Helt plötsligt kunde jag inte se allergichocken som något annat än positivt, tackarrr!

Sen spenderade jag tre timmar hos frisören för att göra det blondare. Och tunnare, så att det blir lättare att platta håret. Så  att det blir som Lovisa inte verkar vilja ha det. Skulle det inte bara vara lättare om vi bytte hår med varandra, så vi slapp lägga massa pengar på att få det som vi vill? Men det är iofs trevligt att gå till frisören en gång var typ fjärde månad, man kan om inte annat verkligen uppdatera sig i kändisvärlden med tanke på alla skvallertidningar som finns till hands där. Helt okej grej.

Kvällen spenderades på GG med folket, det var trevligt. Sen gungade vi i stadsparken. Jag klättrade upp på ett tak och fick svindel, att stå på ett hus med typ tre meters höjd är liksom livin on the edge för mig, lite mesigt - men helt okej för mig ändå.

Nu lyssnar jag på Backstreet Boys och tänker tillbaka till den 14 april 2008, den bästa dagen i mitt liv. Helt underbart, bara tanken på den stunden kan faktiskt få den mest värdelösa dagen att verka lite mindre värdelös. Så fint!

/ Amand

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0